destinationc

Åtta timmars flyg, lite väntan och ytterligare två timmars flyg. Det är allt som krävs för att befinna sig på trygg mark i fosterlandet igen. (kan man använda den termen utan att låta som finnig patriot?) En lång natt utan mycket sömn tog det att ta sig över atlanten. Över havet till en plats som inte riktigt existerat under mina månader i Karibien. Vi har levt som i en bubbla. ”Hemma”, ett utryck som börjat blekna. Visst finns det en sådan plats, någonstans? långt bort? kanske?

Nu står jag här igen.  Plockar ut min väska på Arlanda och kramar mamma som om ingenting någonsin hade hänt. Som om det bara varit en otäckt, vidrig, alldeles underbar dröm. Det är inte utan att klumpen i halsen växer till sig som jag tänker på det. Hur livet ter sig. Hur man kan försvinna från jordens yta och sen dyka upp igen som om ingenting hade förändrats.

Hur som helst, så står jag här igen som sagt. Storstadsrush efter löning, och var befinner jag mig om inte på drottninggatan, att man lyckas.  Människor överallt som trängs och springer och inte stannar för att hälsa på varandra.  Kläder, hus, bilar överallt. Efter fyra månader av mañana- och ”ta-det-lugnt-kompis-det-kanske-löser-sig-imorgon”-stilen har jag formats rätt bra. Ingen stress, jag börjar inte gråta när jag står i kö längre, trots att sommar-jobbar-kassan på konsum hemma är, i jämförelse med.. alla på guadeloupe, rena rama Tommy Kärvinen(jag menar han som vann nån snabb tävling som robert gustavsson brukar härma). Jag står redan på fel sida i rulltrappan. Mitt i centrala Stockholm. HUR KUNDE JAG ? Jag får kasta mig åt sidan och min vän får skämmas. En timmes shoppande slutar med att jag står i ett hörn på Åhlens och mår lite illa, jag vet inte om det är jetlag eller min bristande förmåga att hantera storstadspulsen.

En sak har sannerligen förändrats.. Jag.
Frågan är bara, väl tillbaka i karibien, hur länge kommer jag behöva stå som en pendlare i snökaos och hoppa i kön på Carrefour innan jag inser att det inte är två minuter till nästa tunnelbana längre. Det är en kvart till mademoiselle har pratat klart med sin moster framför mig.